Nytt år, nya möjligheter.

Nu har året 2010 börjat och jag hoppas innerligt att vi får vara friska. Slutet på 2009 gick verkligen i sjukdomarnas tecken för vår familj. Förkylning på förkylning avlöste varandra. Men just nu mår vi alla bra och jag hoppas att det förblir så.

Julen firade vi hos Signes farmor och farfar, och tomten var väldigt givmild. Jag däremot mådde pyton och fick söka läkare på julafton. I mellandagarna styrde vi kosan till Åland där tomten hade lämnat paket till Signe. Hon har fått massor med fina skaer, både leksaker och praktiska grejjer. Tack så jättemycket för allt fint!!
Nyårsafton firade vi med goda vänner, god mat och gott att dricka. Signe valde att vakna strax innan tolvslaget (antagligen pga. raketerna), så hon var med och skålade in det nya året.
På nyårsdagen fyllde min mormor 80 år så då var det kalas där.

Vi har haft många trevliga dagar med mycket gott sällskap, men det är ändå ganska skönt att komma hem till sitt eget hus och så småningom komma in i vardagsrutinerna igen.

Signe var med om en olycka den 2/1, som resulterade i ett besök till akuten och hälsocentralen. Jag gjorde frukost till mig och maken och hade precis hällt upp tevatten i en mugg när Signe fick tag i muggens öra och allt te rann ner över henne. Hon blev förstås väldigt rädd och ledsen. Jag blev nog mest chockad och tappade nog kontrollen ett tag. Jonas ställde oss i duschen och spolade kallt vatten över oss, sen ringde vi till akuten och åkte in. Jag tyckte så fruktansvärt synd om Signe samtidigt som jag förbannade mig själv att det kunde hända. Väl på akuten så tyckte de att det inte såg så farligt ut så vi fick träffa en läkare på hälsocentralen. Han tittade och konstaterade att det var första gradens brännskada på hö sida av ansiktet, inget att göra något åt. Hon fick lite salva på det brända och efteråt så var hon precis som vanligt. Det kom några små blåsor på ögonlocket och i ögonvrån, som nu har blivit sårskorpor. Så nu ser hon verkligen ut som att hon har varit i slagsmål. Men Signe verkar inte lida av dom och vi hoppas att det läker utan att bli några ärr. Så det slutade lyckligt iallafall, men gud så chockad jag blev och jag grinade hela vägen till akuten. Jag kommer att vara VÄLDIGT försiktig med varma saker i fortsättningen.

Den 23/12 började Signe gå alldeles på egen hand, en perfekt julklap till oss. Nu är hon ganska stadig och går hellre än kryper.

God fortsättning på det nya året!

Kram från oss!