1 ½ år!!

Igår blev vår älskade lilla busunge 1 ½ år gammal!! Tänk vad tiden går fort.
Vi var på kontroll på BVC, hon fick bygga med klossar, rita med krita, visa var magen är och leta efter en katt under en handduk. Och hon klarade av allt perfekt. Hon fick också en spruta i armen som inte var så roligt. Men det gick över snabbt. Vikten: 14.830 och längden: 86,5 cm. Hon följer sina kurvor, hon är både lång och tung.
Just nu står hon vid köksbänken och meckar med slevar och nu ska det bära av till dagis och jag ska lägga mig och sova.

Kram från oss!!

Påsken på Åland

På lördagen kom min snälla morbror/gudfar och hjälpte till att sätta upp panelen i taket, det blir så snyggt!!

Utemys på trappan.

Signe försöker gräva bort den sista snön.

Alla påskkärringar har ju en kaffepanna =).

Vi har haft en jättemysig långhelg på Åland, det har byggts en hel del, och rivits. Vi har ätit god mat och hunnit träffa en del vänner. Det är alltid jobbigt att åka hem därifrån.
Det är full fart på Signe, hon är frisk och mår bra. Hon pratar mer och mer för var dag som går. Mjö= Mjölk, Mimmi=Mormor, Bapa=Morfar, Voff,voff =alla djur hon ser. Hon går helst omkring i gummistövlarna innomhus, hon älskar att stå vid diskhon och kladda med vatten (vilket resulterar i blöt unge och en sjö på golvet), hon äter själv, hon är tokig i godis, hon delar ut pussar och kramar till alla som vill ha. Hon är såå go just nu, vår lilla skrutta.

Kram från oss.

Klätterapa med blåmärken.

Så här ser bygget ut just nu, jag är helt käär i vardagsrummet fastän det inte är färdigt...

Signe är en klätterapa, hon klättrar på allt hon kommer åt, och ramlar ner såklart...

Såhär kan man stå på en stol.

Byggledaren ser över arbetet ute i nybygget. Såklart uppflugen på nått högt.

Hallå, pappa! Du missade lite i hörnet där!

Kram från oss!!

Mera semesterbilder (för den som orkar se..)

Lektajm i soffan.

Helt slut efter en dag vid poolen.

Signe, morfar och mamma på plajjan.

Pappa och Signe poserar.

Signe gravde så sanden yrde. Hon var skeptisk när vi kom till stranden, men efter en stun upptäckte hon att det var kul.

Moffa hjälper till att bygga.

Signe drar runt med mormors kamerafodral och säger "Voff, voff".

Hemma igen, Signe borstar tänderna, eller leker att hon gör det...

Så här ser de flesta bilderna ut nu... antingen en rumpa eller en närbild, det är mycket spring i benen just nu.

Kram från oss!

Livstecken...

Snabb uppdatering från oss:
- Vi mår bra och är friska, förutom Signe som har fått mask (inget hon lider av).
- Vi jobbar och Signe är på dagis.
- Jag saknar solen och värmen, är ju sjukt kallt ute just nu... - 22 grader naär jag åkte till jobbet ikväll.
- Signe har fått en ny säng som ska in i hennes rum (den står i vardagsrummet just nu)så fort hennes mamma och pappa har målat väggarna där inne.
- Signe är stora tjejen nu, hon vill absolut äta själv, helst med gaffel. Hon vill gärna gå och slänga kissiga blöjor i sopkorgen, hon vet vart hennes (och våra näsor) näsa sitter, hon dansar när man sjunger för henne, hon ruskar på huvudet om det är något hon inte vill och hon vet vart nappen sitter (hon pekar på munnen när man frågar).
- Vi ser fram emot nästa helg på Åland, hoppas att det inte är så fasligt kallt då.

Kram från oss.

Semester - första dagarna

Hej alla!
Jag, Signe, tänkte bara lämna en liten rapport från semestern här på Grancan (som vi säger i resesvängen).

Först flög jag för första gången. 5 timmar och 40 minuter. Gnällde ett par gånger, men mestadelen av tiden ägnade jag åt att charma alla som satt i närheten.

Nästan direkt efter att vi kommit till hotellet var det dags för första middagen. Tydligen ingår allt käk och dricka för det är bara att ta. Jag gillar mest melonen, faktiskt.

Utanför restaurangen finns det bilar för oss som inte har körkort ännu. Här sitter jag i den häftigaste kärran. (jodå, jag är pappas flicka)
Gissa om det är kul att börna!

Så vill jag visa lite var vi är. Därborta ligger stranden, men det är en bit dit. Dessutom har vi ju några pooler man kan titta på (jag vägrar bada...) här på området.

Det här är alldeles utanför vår bungalow, och där kan man spana på både det ena och det andra samtidigt som man leker med morsan.

Andra dagen hittade jag den här lekparken. Ser ni vad jag ser? Ingen snö! Bara att leka för fullt i solskyddsdräkten! Hur skönt som helst!
Här har jag hittat en boll, men naturligtvis kom de dära paparazzi-fotograferna ikapp. Men jag gjorde som vilken annan kändis som helst hade gjort - försökte grabba tag i kameran.
Just nu sitter jag här och äter lite mandarin, skönt att komma in från solen en stund. Ute är det typ 27 grader varmt och strålande sol. Men snart ska jag nog ta och vila en stund i skuggan.
Under tiden får ni alla ha det så gott, så hör jag av mig senare i veckan igen!
Kram till alla – och hej speciellt till farmor och farfar, farbror Jacke och Ullis, Lemlandsgänget och gudfar och gudmor i Enköping.
Hasta Manana!
//Signe

Solsemester!!

Det har varit dåligt med inläggen de senaste veckorna, men vårt liv har snurrat på som ett ekorrhjul, jobb, dagis, sova, laga mat osv. Men vi har varit så gott som friska, fram tills idag då de ringde från Signes dagis och berättade att hon hade bajsat väldigt illa. Så jag hämtade hem henne tidigare och så har vi haft en lugn eftermiddag och kväll. Det verkar inte vara något allvarligt, hon har bara bajsat 1 gång ikväll. Hoppas, hoppas att hon mår bra på lördag morgon, för då:

SKA VI ÅKA PÅ SEMESTER!!!

guud så jag har längtat de senaste veckorna...

Det blir Signes första solsemester och första flygresan, hoppas att det går bra. Jag har försökt tänka till att jag packar lite mutor i mitt handbagage som man kan langa fram vid tillfälle.
Kameran är fulladdad och jag lovar att det kommer massor med bilder sen när vi är hemma igen.

Kram från oss!!!

Kockmössa och foppatofflor.

Kram från oss!

Julbilder.

Signe gillade "Tomten" (och pepparkakorna...)

Finaste tjejen med rosett i håret.

"Förvånad" minen

Signe mumsar kaka på mammas födelsedag.

"Oj vad gott det här var, jag måste nog lassa in lite till".

Signes andra julafton hemma hos mormor och morfar.

Signe fick en fin röd trehjuling som hon åkte runt på hela kvällen.

Kram från oss!

Nytt år, nya möjligheter.

Nu har året 2010 börjat och jag hoppas innerligt att vi får vara friska. Slutet på 2009 gick verkligen i sjukdomarnas tecken för vår familj. Förkylning på förkylning avlöste varandra. Men just nu mår vi alla bra och jag hoppas att det förblir så.

Julen firade vi hos Signes farmor och farfar, och tomten var väldigt givmild. Jag däremot mådde pyton och fick söka läkare på julafton. I mellandagarna styrde vi kosan till Åland där tomten hade lämnat paket till Signe. Hon har fått massor med fina skaer, både leksaker och praktiska grejjer. Tack så jättemycket för allt fint!!
Nyårsafton firade vi med goda vänner, god mat och gott att dricka. Signe valde att vakna strax innan tolvslaget (antagligen pga. raketerna), så hon var med och skålade in det nya året.
På nyårsdagen fyllde min mormor 80 år så då var det kalas där.

Vi har haft många trevliga dagar med mycket gott sällskap, men det är ändå ganska skönt att komma hem till sitt eget hus och så småningom komma in i vardagsrutinerna igen.

Signe var med om en olycka den 2/1, som resulterade i ett besök till akuten och hälsocentralen. Jag gjorde frukost till mig och maken och hade precis hällt upp tevatten i en mugg när Signe fick tag i muggens öra och allt te rann ner över henne. Hon blev förstås väldigt rädd och ledsen. Jag blev nog mest chockad och tappade nog kontrollen ett tag. Jonas ställde oss i duschen och spolade kallt vatten över oss, sen ringde vi till akuten och åkte in. Jag tyckte så fruktansvärt synd om Signe samtidigt som jag förbannade mig själv att det kunde hända. Väl på akuten så tyckte de att det inte såg så farligt ut så vi fick träffa en läkare på hälsocentralen. Han tittade och konstaterade att det var första gradens brännskada på hö sida av ansiktet, inget att göra något åt. Hon fick lite salva på det brända och efteråt så var hon precis som vanligt. Det kom några små blåsor på ögonlocket och i ögonvrån, som nu har blivit sårskorpor. Så nu ser hon verkligen ut som att hon har varit i slagsmål. Men Signe verkar inte lida av dom och vi hoppas att det läker utan att bli några ärr. Så det slutade lyckligt iallafall, men gud så chockad jag blev och jag grinade hela vägen till akuten. Jag kommer att vara VÄLDIGT försiktig med varma saker i fortsättningen.

Den 23/12 började Signe gå alldeles på egen hand, en perfekt julklap till oss. Nu är hon ganska stadig och går hellre än kryper.

God fortsättning på det nya året!

Kram från oss!