Veckan som har gått.

Den har gått med en himla fart, kan bero på att vi har haft fullt upp hela tiden. Vädret har varit helt underbart, men tyvärr har jag tvingats jobba inomhus, det går ju inte att komma ifrån. Så fort det har funnits lite ledig tid så har vi jobbat på verandan, och nu är det inte långt ifrån att den är färdig.... Taket kom på idag, så nu kan regnet komma om det vill.

Har lite kvar att måla och ev ska det bli ett litet staket, får se. Bild kommer när det är klart.

Idag träffade jag en arbetskollega på brunch, hon väntar bara att bebisen ska komma. Hon är i v. 37 nu, så det är inte så långt borta. Hoppas att allt går bra.

Min mage växer hela tiden, nu har jag börjat känna livmodern, tror jag... Det är iaf mera motstånd, fastare liksom när man känner på magen. Räknar dagarna till Ultraljudet.....!!! Det ska bli så spännande och kul att se den lille igen.

Lycklig över: att jag hittade en grymt snygg mamma kjol på h&m.

Olycklig över: att min bil inte fungerar som den ska... grät typ en timme över det igår.

Kram från en gasfylld, hungrig, sötsugen och trött blivande mamma.

Skraj

Jag blev väldigt skraj häromdagen när jag upptäckte blod i samband med toalettbesöket. Slängde mig direkt på telefonen och ringde min man, som störtade hem från jobbet.... Han är för söt och omtänksam ibland. Sen försökte jag komma i kontakt med en barnmorska som kunde berätta om jag skulle söka läkare eller inte, men deras telefontid var ju slut för dagen och då var det vårdguiden som gällde. Den var inte till mycket hjälp...
De bästa svaren fick jag av en kompis som hade en kompis som hade råkat ut för samma sak under sin graviditet.

Man går de första tolv veckorna och nästan väntar på att man ska blöda, sen släpper det när man har passerat sen magiska tolv veckors gränsen. Att man ska blöda efter det är overkligt, det ingår inte i tanken liksom.
Nåja, nu har jag iallafall pratat med min barnmorska, hon lugnade ner mig, och berättade att det är väldigt vanligt med blödningar under graviditeten. Det känns skönt att höra det av någon som vet.

Så nu behöver jag inte bli lika stressad om det skulle hända igen.

Vilket nervöst vrak man blir när man är gravid. Suck.

Inskrivning

I förra veckan var vi på inskrivning hos barnmorskan. Vi fick träffa en väldigt trevlig och tror jag väldigt erfaren barnmorska som hette Ulla. Hon gick igenom det mesta och svarade på frågor som vi hade. Det kändes väldigt tryggt med henne, det som var tråkigt var att hon skulle sluta jobba, så nästa gång får vi träffa en annan barnmorska, hoppas att det känns lika bra och naturligt med henne.

Den här veckan ska jag göra glucosbelastning, som tydligen ska vara ganska äckligt har jag hört. Får se hur det går....

Magen växer på, men jag har ännu inte lyckas känna något där inne, ligger och klämmer på magen varje kväll. Jag vill verkligen att det ska kännas nått snart...

Vi väntar på tid för Ultraljud som antagligen kommer att bli i mitten av maj, men det är ju inte så länge tills dess. Det ser jag verkligen fram emot, hoppas att allt ser bra ut med bebisen.

I helgen ska vi bygga altantak, så vi hoppas på fint väder.

Kram till alla.

Nöje

Igår hade jag en väldigt trevlig dag. Upp på morgonen och åka till jobbet, jobbade bara till kl 12. Därefter utb. dag, dvs föreläsningar om missbildningar av barn som vi behandlar på vår avdelning. Lite olustigt att veta allt när man har en bebis i magen, tänk vad många olika fel det finns. Men min chef sade till mig efter föreläsningen var över att: "tänk på att vi behandlar bara sjuka barn, det föds många friska barn som vi aldrig träffar". Det är lite så som jag försöker tänka.

Efter föreläsningen skulle vi bowla, och det var ju ett tag sedan om man säger så... men det gick bra till slut och jag vann på vår bana. Men nu har jag bowlingskinka, alltså jag har så sjukt med träningsvärk i min vänstra skinka. Ser ut som en gamling när jag försöker ta mig fram.
Kvällen avslutades med en god tre rätters middag på restaurang. Det var väldigt trevlig stämmning, jag bröt upp vid halv tio tiden , men det var ett gäng som fortsatte då.

Jag var helt slut när jag kom hem och stupade i säng. Men roligt var det iaf.
Nu ska jag åka till jobbet och se om det är någon annan som har sviter av bowlingen.

Hej svejs.

v. 13

Tiden bara rusar iväg, jag jobbar och sen sover jag mesta delen då jag är ledig. Hoppas att den här tröttheten ger med sig snart. Min man tror att jag är så trött för att jag sover för mycket. Det tror inte jag.

Långledig helg, eller 3 dagar iaf. I fredags kom blivande mormor och morfar hem från en södernresa och de stannade till här hos oss en natt. Trevligt.
När de hade åkt på lördagen så påbörjade vi ett projekt som vi har pratat om i några veckor... Ommöblering av hela övervåningen. Pust. Det kändes jobbigt precis när vi började, men nu är allt nästan färdigt och det blev kanonbra!! Nu ska det bara tvättas lite fönster och hängas lite gardiner och sedan är det klart.
Vi sov i vårt nya sovrum inatt och det kändes bra, skönt att slippa morgonsolen i ansiktet...

Min mage känns annorlunda, den har liksom blivit fastare på nått sätt. Har försökt känna livmodern, men jag vet ju inte hur det ska kännas. Enligt böckerna så ska man kunna känna den efter v.12. Nu är pyret där inne ca 6-7 cm lång och väger ca. 14-20 gram. Helt sjukt litet egentligen...

Ont.

Jag har ont i ryggen och i fötterna. Beror på att jag har jobbat hela kvällen. Har ett fysiskt krävande jobb, som är extra tungt just nu. Men det blir säkert bättre, få jag hoppas. Man ska vara posititv.

Jag älskar den nya tv serien Barnmorskorna på svt. Jag tycker att barnmorskorna verkar så empatiska och förstående, hoppas att man får träffa en sådan sen när det är dags. Inte för att jag har kommit så långt i min tankeverksamhet, det känns väldigt långt borta just nu. Men förr eller senare ska ju ungen ut, på ett eller annat sätt.

Just nu ser jag fram emot nästa vecka, då har jag enskild inskrivning på MVC. Det ska bli spännande och träffa barnmorskan som ska följa mig under graviditeten.

Nu ska jag vila min onda rygg, så att jag orkar med arbetet imorgon igen.

Ofattbart.

080206
På morgonen kommer det efterlängtade blåa plusset på stickan. Sista testet som fanns hemma så jag litade inte riktigt på resultatet. MMS:ade en bild på plusset till min man som satt på utbildning någon stans i Stockholm. Han ringde upp direkt och vi sade egentligen inte så mycket, vi var bara väldigt glada. Jag bad honom att köpa flera tester på hemvägen, alla visade ett blått plus. =) Blivande mor och farföräldrar blir underrättade om miraklet. Lyckan var total.

080207
Vad gör man nu??

080211
Ringer barnmorskemottagningen och får tid för gruppinskrivning och enskild inskrivning. Genast blir det lite mera verkligt. Barnmorska räknar ut vilken vecka jag är i, v. 6.
Ringer min gynekolog för att berätta den goda nyheten, hon hade ett finger med i spelet. Hon vill ha dit mig på ultraljud några veckor senare för att se att allt ser ok ut.

3 veckor till grupp inskrivning och ultraljud. Det va så svårt att hålla tyst, man vill ju verkligen bara skrika ut detta mirakel som faktiskt har hänt.
Jag sitter framför datorn varje ledig stund och läser allt jag kommer över, kanske för mycket...
läser om att gravtesten kan visa falskt positivt, så då får jag för mig att jag inte är gravid, har nog tagit miste.

080303
Gruppinskrivning på MVC, vi och 4 andra par blir fullmatade med information om kost, känslor, illamående, alkohol och tobak. Kommer därifrån med en packe information som man kastar sig över och lusläser från pärm till pärm.

080304
Ultraljud hos min gynekolog, som förresten är det bästa gynekolog som jag har träffat i mitt 27 åriga liv. Jag är sjukt nervös på morgone, tur att vi har en tidig tid. Kommer dit, lägger mig ner och där på skärmet syns ett grått blurr i en säck som ska utvecklas till en livmoder. Det är en sjukt överväldigande känsla att det växer ett litet liv i mig. Det kommer glädjetårar i mängder. Fostret är 1,5 cm långt och vi ser hjärtat som slår. Helt fantastiskt!!! Nu har jag verkligen bevis på att det är något där inne. Går därifrån i en dimma, helt uppslukad av det vi nyss såg på ul skärmen.

Vi (jag och min man) tänker att nu ska vi ta det lugnt till efter v.12, inte planera så mycket, det kan ju faktiskt gå fel. Men det är svårt, vi har redan tittat på barnvagnar, bilstolar, spjälsängar och skötbord. Planerar i hemmet, hur ska vi ha det, ska vi möblera om, var ska bebisen sova. Det är så lätt att bara ryckas med i tankarna, till slut tänker man inte på så mycket annat.

Nu, i skrivande stund har jag passerat v.12 och allt har gått bra, det är ju ingen garanti, men risken har ju minskat dramatiskt om man läser i böcker. Nu har vi berättat till våra vänner, arbetskamrater och släktingar. Det är kul att få så mycket positiv respons.

Jag mår relativt bra, lite illamående till och från, en mage som krånglar lite, har massor med gaser, är sjukt trött, vill helst sova dygnet runt. Humörsvängningar. Jag säger inte mera, det kan min man skriva en hel bok om snart. =)Men alla dessa krämpor kan jag leva med när jag vet vad som kommer ut av det om ca 28 veckor.

I bloggen kommer jag att skriva mestadels för min egen skull, men även för alla nära och kära som jag inte träffar dagligen pga avståndet. Jag vill dela med mig av mina tankar och känslor.

Nu ska jag sova, det var några timmar sen senaste tuppluren.