Sista inlägget med bebis i magen.

Ska vara på förlossningen kl 14.

Har börjat få ont i bäckenet (psykiskt kanske).

Har inte sovit mycket inatt, drömt helt knasiga saker.

Missade övergången till vintertid imorse, så jag har vari vaken sen 06.15.

Jag är helt tokigt nervös inför det här.

Jonas svammlar om knasiga saker.

Håll tummarna att det går bra.

Kram.

Pirrigt...

Nej, ingen bebis än.

Har försökt sysselsätta mig så gott det går, senaste dagarna har faktiskt bara rusat iväg. I går jobbade gubben hemifrån, så då hade jag sällskap iaf. Och jag fick med honom på en liten biltur också, så gick tiden fortare.

Idag har jag hunnit med att städa undervåningen, ska tvätta lite och sen ska vi montera in babyskyddet i bilen, för imorgon smäller det.

Jag börjar bli nervös, pirrig, förväntansfull, nyfiken och hispig inför morgondagen, tänk att snart ska vi äntligen få träffa den lille krabaten, vem du nu är... Kommer nog inte att sova speciellt mycket inatt, fastän det är just inatt som jag behöver den bästa sömnen, men vi får se.


Kram

Lättnad... eller??

Nyss hemkommen från barnmorskan, bebisen mår bra där inne i magen, allt är som det ska vara. I handen har jag en papperslapp som deklarerar att jag ska ringa till förlossningen på söndag morgon kl 07.30 för igångsättning av förlossning. Vi kommer då att få en tid under dagen då vi ska innfinna oss där. Detta betyder att vår älskade efterlängtade bebis kan vara hos oss på söndag kväll... eller onsdag om det går trögt...=)

Med detta besked känner jag en väldig lättnad att inte gå i ovisshet längre. Visst, vi vet inte exakt när bebisen kommer, men jag har ett datum att räkna ner till, så otroligt skönt. 3 dagar.

I samma ögonblick som jag känner denna sköna känsla, så kommer oroskänslorna. Ska jag föda barn? Tänk om det inte funkar? Tänk om jag inte klarar av det här? Uuughhh.... Det blev verkligt helt plötsligt. Jag kommer nog att vara rätt nervös på lördagskvällen tror jag.

Om nu inte bebisen får för sig att titta ut innan söndag, väl vore ju det, jag vill ju helst att det ska börja på naturlig väg.

Nu ska jag dammsuga, städa skafferiet och tvätta kläder, fick en väldig energi av detta, skönt när man känner sig som en uppblåst elefant annars.

Kram.

Sysselsatt.

Igår kväll trodde jag faktiskt att det var något på gång. Vi tog en promenad på dagen och efter middagen så kände jag att jag började få ont i ryggslutet. Somnade snabbt och sen vaknade jag som vanligt imorse utan några krämpor som helst. Men det kanske kommer lite succesivt.

Idag har jag varit sysselsatt hela dagen av en 2 -åring, och då är det inte mycket ro. Så nu har jag igen denna molande känsla nere i ryggen, så vi får se om det händer nått mera denna gång.

På onsdag är det dags för barnmorskebesök, är då i 41 +2, ska bli spännande och se vad som händer efter det besöket. Men vi håller ju förstås tummarna att jag inte ens ska behöva gå dit på onsdag.

Nu ska jag se lite tv i sängen och sen sova.

Kram mina vänner.

En vecka övertid.

Den 18:e kom och gick utan bebis, även fast jag kände mig underlig igår kväll då jag lade mig.
Gårdagen spenderade vi med goda vänner och deras två barn, jag ruttnade på att sitta hemma och glo, så vi gav oss iväg ganska tidigt och kom hem ganska sent. Men vi hade en väldigt trevlig dag, och Meja är min idol. Den absolut coolaste och fräckaste unge jag känner just nu. Hon härmar verkligen allt man säger också, Totte = Torsten, Baijsa = Bamse, Lia = Linda, Iosha = Jonas.

Idag söndag blir det däremot lugnt, ska ta en promenad lite senare, men nu blir det lite data tid och sen lite läsning. Håller på med Camilla Läckbergs första bok, Isprinsessan nu, grymt bra. Jag rekomenderar verkligen dessa böcker till er som gillar att läsa.

Ha en bra dag mina trogna läsare.

Kram.

Försoning.

Jag har försonat mig med tanken om att bebisen kommer när den är redo. Jag blir inte besviken när jag vaknar på morgonen och märker att jag inte har ont någonstans. Jag tar det som det kommer, och ut kommer den ju faktiskt. Jag har hittat ett lugn i kroppen.

Det hindrar ju inte att man rör på sig ialla fall. Idag har jag ägnat mig åt lite mera än en timmes trädgårdsarbete, dvs rensat ett blomland som såg helt förfärligt ut. Men det var skönt att vara ute i det fina höstvädret, kändes som att jag behövde vädras (har varit inne nästan hela veckan).

Kram.

Ännu en dag.

Då har den här dagen också gått, utan bebisankomst. Fastän det är så tråkigt varje dag, så får jag dem ändå att gå. Har pysslat på lite med ditten och datten. Och så är jag väldigt tacksam för de telefonsamtal jag får varje dag (ni vet vilka ni är =))

Har precis kommit upp ur ett alldeles skönt och varmt bad. Dock med lite problem att komma i och ur badkaret, men ack så skönt när man väl ligger där. Känner mig väldigt avslappnad i kroppen nu.

Imorgon blir det lite skafferistädning, behöver rensas lite där. Och sen det vanliga, kolla lite tv, läsa lite bok, surfa på nätet, har typ 25 olika bloggar som jag läser varje dag, så det tar ju en stund. Imorgon blir det nog lite god fredagsmiddag också, måste ju ta hand om gubben då han har jobbat en hel vecka igen.

Sov gott mina vänner.

Kram.

Regnbåge.

Min blåtira ser ut som en regnbåge idag... öm som tusan är den också.

Ja man kan ju inget annat än att skratta åt knasigheterna... Fullmåne, pah...!!! Jag sov som en stock hela natten, endast ett toa besök och vaknade vid 8 tiden och var väldigt uppgiven. Men det är bara att ta sig i kragen och få ännu en dag att gå.

Har till och med tvättat fönstrena på nedervåningen idag, jag menar man måste ju pröva på alla knep som finns.

Projekt imorgon: torka damm på övervåningen.

Ha det gott och håll tummarna att bebisen tittar ut snart...=)

Skratta om ni vill...

Kära läsare, för er som inte vet om det så är det fullmåne inatt, och det betyder att bebisen kan komma om man är lite skrockfull av sig. Så här säger experterna:

"Vid fullmåne står solen och månen i rät linje och dragningskraften gör att oceanernas vatten stiger och sjunker. Tidvattnet har i alla tider eggat fantasin och bland annat sägs det påverka när vattnet går innan en förlossning.
Myten säger att fler föder kring fullmåne, och det brukar vara lite fler vattenavgångar just då.
Det finns studier som visar att fler barn föds vid fullmåne, men det är inte vetenskapligt belagt. Trots det så väljer många sjukhus att markera månens gång." (nwt.se)

Skulle ju vara rätt häftigt om bebisen valde att titta ut inatt... haha. Men jag har noll känningar i mage eller rygg, så jag antar att den kommer att ligga kvar även fast det är fullmåne ute. Men maken tror ju att den ska komma inatt (det tror han varje dag...).

Nu blir det lite stickning en stund innan jag ska lägga mig. Är sjukt stolt över mig själv, har stickat mina första bebissockor. Läste till och med en stickbeskrivning (även om jag fick lov att ringa mamma för hjälp). Nu håller jag på med ett par benvärmare i storlek bebis.

Kram.

Blåtira och chockad.

Igår kväll på väg till svärmor så gjorde jag en vurpa i deras hisshall. Jag snubblade på en hög tröskel (som inte brukar vara där) och föll handlös rakt fram på stengolvet. Kommer bara ihåg att jag skrek rakt ut och att jag slog i knät först, sedan händerna för att till slut smälla ögonbrynet rakt ner i golvet. Gjorde så jävla ont. Men på något underligt sätt så hann jag vrida kroppen så att inte magen blev under mig, hamnade liksom mera på höger sida. Maken blev nog ganska chockad och jag va nog rätt snurrig en stund, kommer inte riktigt ihåg. Tog oss upp till svärmors lägenhet där jag fick en ispåse på ögonbrynet och fick ligga ner, då kom nog chocken för mig. Tänkte förstås främst på magen och bebisen. Ringde till förlossningen där jag fick prata med en mycket sympatisk och förstående barnmorska som antagligen hörde på mig att jag var mest chockad. Hon bad mig ringa tillbaka efter en ½ timme och berätta hur jag mådde då.

När jag väl hade lugnat ner mig, och maken, och svärmor, så kände jag att det var full aktivitet i magen som det brukar vara, så den oron släppte rätt så fort. Ringde tillbaka till förlossningen och rapporterade läget, och barnmorskan sade att jag skulle vara uppmärksam på blödningar, men ingen antydan till det.

Jag var nog lite skakig resten av kvällen, tog Alvedon innan jag lade mig, i förebyggande syfte. Men imorse när jag vaknade var jag rejält mörbultad, har ont i hela hö sida, blåmärke även på axeln, och så ögonbrynet som idag är med svullet än blått. Tror även att min höft/bäcken fick sig en smäll, har varit ganska stel idag.

Bebisen varkar inte speciellt påverkad, har ju inte kommit ut och det rör sig lika mycket där inne fortfarande. Så vi väntar....

Kram till alla.