Nyss hemkommen från barnmorskan, bebisen mår bra där inne i magen, allt är som det ska vara. I handen har jag en papperslapp som deklarerar att jag ska ringa till förlossningen på söndag morgon kl 07.30 för igångsättning av förlossning. Vi kommer då att få en tid under dagen då vi ska innfinna oss där. Detta betyder att vår älskade efterlängtade bebis kan vara hos oss på söndag kväll... eller onsdag om det går trögt...=)
Med detta besked känner jag en väldig lättnad att inte gå i ovisshet längre. Visst, vi vet inte exakt när bebisen kommer, men jag har ett datum att räkna ner till, så otroligt skönt. 3 dagar.
I samma ögonblick som jag känner denna sköna känsla, så kommer oroskänslorna. Ska jag föda barn? Tänk om det inte funkar? Tänk om jag inte klarar av det här? Uuughhh.... Det blev verkligt helt plötsligt. Jag kommer nog att vara rätt nervös på lördagskvällen tror jag.
Om nu inte bebisen får för sig att titta ut innan söndag, väl vore ju det, jag vill ju helst att det ska börja på naturlig väg.
Nu ska jag dammsuga, städa skafferiet och tvätta kläder, fick en väldig energi av detta, skönt när man känner sig som en uppblåst elefant annars.
Kram.