Försoning.

Jag har försonat mig med tanken om att bebisen kommer när den är redo. Jag blir inte besviken när jag vaknar på morgonen och märker att jag inte har ont någonstans. Jag tar det som det kommer, och ut kommer den ju faktiskt. Jag har hittat ett lugn i kroppen.

Det hindrar ju inte att man rör på sig ialla fall. Idag har jag ägnat mig åt lite mera än en timmes trädgårdsarbete, dvs rensat ett blomland som såg helt förfärligt ut. Men det var skönt att vara ute i det fina höstvädret, kändes som att jag behövde vädras (har varit inne nästan hela veckan).

Kram.

Ännu en dag.

Då har den här dagen också gått, utan bebisankomst. Fastän det är så tråkigt varje dag, så får jag dem ändå att gå. Har pysslat på lite med ditten och datten. Och så är jag väldigt tacksam för de telefonsamtal jag får varje dag (ni vet vilka ni är =))

Har precis kommit upp ur ett alldeles skönt och varmt bad. Dock med lite problem att komma i och ur badkaret, men ack så skönt när man väl ligger där. Känner mig väldigt avslappnad i kroppen nu.

Imorgon blir det lite skafferistädning, behöver rensas lite där. Och sen det vanliga, kolla lite tv, läsa lite bok, surfa på nätet, har typ 25 olika bloggar som jag läser varje dag, så det tar ju en stund. Imorgon blir det nog lite god fredagsmiddag också, måste ju ta hand om gubben då han har jobbat en hel vecka igen.

Sov gott mina vänner.

Kram.

Regnbåge.

Min blåtira ser ut som en regnbåge idag... öm som tusan är den också.

Ja man kan ju inget annat än att skratta åt knasigheterna... Fullmåne, pah...!!! Jag sov som en stock hela natten, endast ett toa besök och vaknade vid 8 tiden och var väldigt uppgiven. Men det är bara att ta sig i kragen och få ännu en dag att gå.

Har till och med tvättat fönstrena på nedervåningen idag, jag menar man måste ju pröva på alla knep som finns.

Projekt imorgon: torka damm på övervåningen.

Ha det gott och håll tummarna att bebisen tittar ut snart...=)

Skratta om ni vill...

Kära läsare, för er som inte vet om det så är det fullmåne inatt, och det betyder att bebisen kan komma om man är lite skrockfull av sig. Så här säger experterna:

"Vid fullmåne står solen och månen i rät linje och dragningskraften gör att oceanernas vatten stiger och sjunker. Tidvattnet har i alla tider eggat fantasin och bland annat sägs det påverka när vattnet går innan en förlossning.
Myten säger att fler föder kring fullmåne, och det brukar vara lite fler vattenavgångar just då.
Det finns studier som visar att fler barn föds vid fullmåne, men det är inte vetenskapligt belagt. Trots det så väljer många sjukhus att markera månens gång." (nwt.se)

Skulle ju vara rätt häftigt om bebisen valde att titta ut inatt... haha. Men jag har noll känningar i mage eller rygg, så jag antar att den kommer att ligga kvar även fast det är fullmåne ute. Men maken tror ju att den ska komma inatt (det tror han varje dag...).

Nu blir det lite stickning en stund innan jag ska lägga mig. Är sjukt stolt över mig själv, har stickat mina första bebissockor. Läste till och med en stickbeskrivning (även om jag fick lov att ringa mamma för hjälp). Nu håller jag på med ett par benvärmare i storlek bebis.

Kram.

Blåtira och chockad.

Igår kväll på väg till svärmor så gjorde jag en vurpa i deras hisshall. Jag snubblade på en hög tröskel (som inte brukar vara där) och föll handlös rakt fram på stengolvet. Kommer bara ihåg att jag skrek rakt ut och att jag slog i knät först, sedan händerna för att till slut smälla ögonbrynet rakt ner i golvet. Gjorde så jävla ont. Men på något underligt sätt så hann jag vrida kroppen så att inte magen blev under mig, hamnade liksom mera på höger sida. Maken blev nog ganska chockad och jag va nog rätt snurrig en stund, kommer inte riktigt ihåg. Tog oss upp till svärmors lägenhet där jag fick en ispåse på ögonbrynet och fick ligga ner, då kom nog chocken för mig. Tänkte förstås främst på magen och bebisen. Ringde till förlossningen där jag fick prata med en mycket sympatisk och förstående barnmorska som antagligen hörde på mig att jag var mest chockad. Hon bad mig ringa tillbaka efter en ½ timme och berätta hur jag mådde då.

När jag väl hade lugnat ner mig, och maken, och svärmor, så kände jag att det var full aktivitet i magen som det brukar vara, så den oron släppte rätt så fort. Ringde tillbaka till förlossningen och rapporterade läget, och barnmorskan sade att jag skulle vara uppmärksam på blödningar, men ingen antydan till det.

Jag var nog lite skakig resten av kvällen, tog Alvedon innan jag lade mig, i förebyggande syfte. Men imorse när jag vaknade var jag rejält mörbultad, har ont i hela hö sida, blåmärke även på axeln, och så ögonbrynet som idag är med svullet än blått. Tror även att min höft/bäcken fick sig en smäll, har varit ganska stel idag.

Bebisen varkar inte speciellt påverkad, har ju inte kommit ut och det rör sig lika mycket där inne fortfarande. Så vi väntar....

Kram till alla.

Dagen D.

Idag är det den 12 oktober 2008, det vet ju alla. Men inte bebisen, måste ha fel kalender där inne. Eftersom klockan är 5 på em och jag inte ha känt något som kan ha en antydan till värk eller liknande, detta fastän jag har varit ute och skruvat och sopat och diverse. Nej.

Ni läsare måste tycka att jag är tjatig, men ni som ha fått barn själva ni vet hur det är. Man håller på att bli tokig av denna väntan. För att jag inte helt ska gå upp i limmningarna så bjöd jag in mig själv till svärmor på middag ikväll, så vi ska snart åka dit.

Ha det gott.

Ps. för ca 28 år sedan så satte man igång värkarna dagen efter utsatt datum. Varför inte 2008??

Två.

Sitter mittemot varandra vid frukosten och vi är fortfarande bara två personer. Maken var helt säker igår kväll att "den" skulle komma inatt, så jag såg hans besvikelse i ögonen imorse när jag vaknade lugnt och stillsamt bredvid honom... "Ingenting??"...

Men den kommer, det vet vi båda, den prövar bara vårt tålamod litegrann, vilket börjar tryta för min del eftersom det blir sju resor värre för varje dag som går... Suck. Och så längtar jag så mycket till den stunden vi får hålla vår guldklimp i famnen, svårt att föreställa sig i förväg.

Nu ska jag laga god lördagsmiddag med mys, så kanske busen vill komma ut.

Kram.

Eviga väntan.

Dom som känner mig och min man, så vet att vi är personer som vill att det ska hända snabbt, helst igår. Nu kan jag meddela att både mitt och hans tålamod sätts på rätt stort prov. Vi går här och väntar och väntar och väntar. Och ingenting händer. Nu är det 3 dagar kvar till utsatt datum och jag börjar tro att bebisen jävlas med oss. Känner på sig att vi är ivriga och förväntansfulla, så då tänker han/hon dra ut på det lite till.

Var hos barnmorskan idag, allt ser bra ut, vilket det har gjort under hela graviditeten. Ska åter till henne den 22 oktober, dvs då har jag gått över 1,5 vecka, så jag hoppas verkligen inte att jag behöver träffa henne flera gånger.

Så alla mina trogna läsare, håll tummarna för att det händer något snart, och då menar jag helst innan söndag...=)

Aktivitet imorgon: Handla

Gillar: att ta en vilopaus närsomhelst, jag har rätt till det.

Ogillar: nästäppa, drabbas av det så fort jag lägger mig ner.

Kram

Fel.

Min man hade fel, det kom ingen bebis den 4 oktober, fastän han var så bombsäker på det. Han är så urväntad på bebisen, han pratar med magen varje dag och ber den att komma ut, snälla.

Men som sagt, det är faktiskt 1 vecka kvar till utgångsdatum, och det behöver ju inte betyda att den kommer för det. Jag har helt förlikat mig med tanken på att den kommer att ligga kvar till den 26 oktober. Men vi får se.

Just nu består mina lediga dagar av att sitta i en bekväm fotålj och läsa en god bok. Har nyss avslutat Camilla Läckbergs "Stenhuggaren" som var ruskigt bra, och nu ligger hennes "Tyskungen" och väntar. Så jag har lektyr för den kommande veckan iaf. Kanske ska prova att tvätta fönster imorgon..;)

Ser fram emot: bebisen...

Gillar: Höstväder, mysigt när det blåser och regnar..., om man får vara inomhus vill säga.

Ogillar: Att behöva stiga upp ca 5 ggr/natt och kissa... jobbigt.

Oktober!

Idag är det äntligen oktober!! Tjohoo!! Det betyder att det inte är så många dagar kvar....

Ville bara säga det.

Och att det regnar ute.